I mina tankar går allt upp och ner.

Om jag säger en sak till en, blir det fel för en annan sen.
Det finns två olika sätt jag vill ha det på men båda blir svår att nå.

Jag vill ha det som förr, men nu är det försent.
Kan inte släppa allt som fick mig att bli sårad, du va något jag kunde lita på från en början.
Nu när jag har fått känt på smärtan, insér jag vilket misstag jag gjorde.
Misstaget var att jag litade på dig.
När jag fick reda på sanningen kände jag sprickan som gick igenom mig hjärta.
Jag tog det hårt inom mig, kanske inte alltid visar det men jag släpper det aldrig.
Det du skrev va inte snällt, du har sagt att du inte känner så nu och att du inte menade de.
Men man skriver inte en sån sak om en vän man älskar utan att mena de.
Nu när ni har kommit såhär långt i texten så får ni gärna läsa mer om ni vill, vill bara säga att det kommer bli en långt text och ni måste inte läsa den om ni inte orkar.
Aja, tillbaka till de jag vill berätta.
Vi har haft otroligt många fina minnen med varan och jag ångar inget av dom.
Jag ville få fler förut men jag vet inte vad jag vill längre.
När jag tänker tillbaka för nån vecka sen, jag satt inne på toan och grät, jag grät å grät å grät.
Tårarna bara sprutade ut, det gick verkligen inte att sluta jag tittade på mig själv och sa "fanfanfanfan, varför just mig"
Jag va så ledsen, jag visste att det fanns personer jag kunde prata med, men jag kunde inte få ut nå ord mer än fan.
Jag tänkte skriva ett sms till min kära kille men jag kunde inte hålla i telefonen..
I världen, i Sverige, i Hälsingland, i ljusdals kommun finns en by som heter Färila, o ett hus där inne på toan satt jag Sandra Wennberg på badkars kanten och grät.
Grät för några meningar som slog mig hårt inne i hjärtat!
Du rev min vackra dröm.
Min dröm va att ha kvar alla mina vänner och min pojkvän. Att inget ska få komma imellan oss.
Men sen efter det här så sprack det, några få ord kom imellan oss, jag blev riktigt sårad av att se min vän skriva något sånt om mig. Visst ibland kommer vissa ord som inte va sann men av att bli sårad av samma person två gånger i rad men nån vecka imellan det är inte okej.
Det finns så mycket mer att säga, och bara av att skriva den här texten blir jag nästan tårögd.
Jag vet inte hur jag ska göra, för om jag väljer en sak som är både rätt och fel blir det fel för en annan. Om jag väljer det andra kommer det bli fel för många, det blir fel för både dig och mig, och om jag "drar ett sträck" över allt och börjar om kommer det bli som förut att.. Ääääh, Det tänker jag inte prata om här!
Men nu om ni har orkat läst ända hit så vill jag bara säga..
Ibland ska man inte lita på dom närmsta om man inte VET att man kan de. För jag är osäker ibland på vissa personen.
Klockan är tolv på natten och jag har suttit och skrivit det här i flera timmar.
Tack och hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0